regnar det bara på mig?
Jag fick en uppgift att skriva en krönika om något aktuellt just nu. Kommentera gärna om ni håller med mig!
En omfattande del av våra liv utgörs av sociala medier idag, framförallt för oss ungdomar. Vi älskar att ha stenkoll på andras liv och veta vad de gör. Granska deras bilder in i minsta detalj och kritisera så fort vi hittar någonting att störa sig på. Man vet i princip lika mycket om sina facebookvänners liv som man vet om sitt eget förutom den lilla detaljen - på de sociala medierna framstår allt och alla som perfekt.
På Facebook, Instagram, bloggar osv visar man upp en fasad. En sanningslös fasad där man bara offentliggör livets ljusa stunder. Det finns så mycket annat man inte har någon aning om bakom bilden på det välfyllda champagneglaset, de polerade skorna eller bilden på den marinerade oxfilen man scrollar förbi när man sitter framför teven på fredagskvällen samtidigt som man sväljer sista biten av hämtpizzan.
Jag ser bilder på människor med enorma leenden där deras kritvita tänder sticker fram som sockerbitar (i det svartvita filtret), jag ser lycka och framgång, fester och kalas. Jag ser en ständig resa med skimrande stränder och blått vatten, alla är solbrända med långa svarta ögonfransar. Jag ser födelsedagar och presenter, julaftnar med paket värda tiotusentals kronor och nyårsaftnar med miljontals raketer.
På Instagram ser jag den ena perfekta bilden efter den andra. Fika mys i stan, ett foto på den gröna, kalori snåla salladen, De nya jeansen för 3000 kronor som pryder de felfria benen och texten under: ”Tack Mami och Papi!”.
Det värsta är att folk går på den här fasaden, där inkluderat mig själv. Men hur kan vi människor vara så dumma och tro att det bara är en själv som vaknar osminkad på morgonen, att det bara en själv som behöver gå tre kilometer i ösregn när man missat bussen och att det bara är en själv som fuskar ibland och äter socker på vardagarna?
Hur kan vi förledas tro att det är verkligheten vi ser bakom de ytliga bilderna, de otaliga selfiesarna med tonat filter och kritvita tänder? Varför förstår vi inte att det är en falsk värld vi ser, varför väcker dessa bilder så mycket avundsjuka och missunnsamhet inom oss?
Ingen av oss skulle väl publicera en nyvaken bild där man liknar en skräcködla, eller en bild på sig själv då man hade kunnat förväxlas med en överkörd padda efter det att man sprungit i regnet för att inte missa första lektionen i skolan. Men bara för det så betyder det inte att dessa stunderna inte uppkommer i någon annans liv än ditt.
Denna framställning av det perfekta livet håller på att gå över styr. Vi lockas att tro att alla andra och deras liv är perfekta. Vi jämför oss med den perfekta bilden, bilden som i själva verket inte finns i verkligheten, bilden som inte finns någon annanstans än som en manipulerad vision på nätet.
Jag ska nog också starta en blogg där jag publicerar ljust redigerade bilder och bara fotar min mat de dagarna jag äter sallad. För då blir väl mitt liv också perfekt?
/Axelina
Hahaha. Klockrent
skjut bra sagt! Jag gillar det :D
skjut bra sagt! Jag gillar det :D
grymt!
Shiiet vilket grymt inlägg, du är grym på att skriva ju!!
Bra Axelina, du har reflekterat!
Jätebra skrivet!!! Håller verkligen med dig i vad du skriver!
Goda reflektioner Axelina! Och bra språk! /journalisten
Så sant som det var sagt! Tänk om jag skrev lika bra som du när jag gick på högstadiet. Du har många talanger du. Kram
Men tack, äntligen någon som vågar. Du lägger den verkligen. Cred till dig fina du!
Amen! Preach it, underbart inlägg som verkligen speglar av verkligheten på sociala medier.