Slutsatsen som jag kan dra såhär i efterhand är att varje mål uppfylldes och tävlingsplaneringen hölls till punkt och pricka förutom att jag red SM också då landslagsledningen ville det. Det här är alltså dom tävlingarna vi gjorde. Varken mer eller mindre. Allsvenskan, Fjälkestad och Älmhult åkte jag till och startade endast en klass. Strömsholm hoppade jag 2 klasser. Jag valde det som var viktigt och hoppade inte ett endaste hinder på hela våren som inte tog mig ett steg närmare mitt mål. Bosse var på topp innan varje start och levererade på exakt de ställerna som gällde vilket var Falsterbo och SM finalen. De 3 starterna som var närmast inpå uttagningen till EM. För att, vem tror ni kommer ihåg att jag vann och kom trea vecka 14 i Danmark? Antagligen ingen mer än jag själv. Därför är det så viktigt att planera och tänka; Hur ska jag och min ponny kunna vara på topp när det verkligen gäller?

 

Jag var så extremt målmedveten hela vintern, våren och sommaren. Varenda ridpass och varenda springrunda fokuserade jag på att nå dit jag ville. Jag tränade extremt mycket den vintern. Jag var frustrerad över att jag bara hade en häst att träna på men jag gjorde det bästa av situationen och red på Antonias hästar så fort jag fick chansen (Och Bosse fick stå ut med mig tragglandes på att flyta på genom svängarna, träna förvänd galopp och hoppa rakt över v-bommar utan att dra till höger. ;-)) Jag hade en plan med varje ridpass, jag hade en plan med varje springrunda jag utsatte mig själv för och jag hade en plan med varenda jäkla språng jag tog. Ingenting lämnades åt slumpen och för att nå dit man vill är det just denna exakta plaering och målmedvetenhet som krävs. Redan i höstas borde man ha börjat träna. Att komma på nu att: "Ja men det hade ju varit sköj att hoppa EM så vi skickar in en intresseanmälan!" Då är man lite sent ute.

 

Vintern är ett tillfälle att träna lika hårt som det är kallt, det är ingen transportsträcka till våren.