Ni som har hängt med ett tag minns säkert min gamla B-ponny Potter, (eller C-ponny, haha!) vi hade honom i familjen i 5 år och köpte honom som femåring när han knappt gick att styra mot ett hinder. Man såg nämligen inte så mycket eftersom att man hade hans öron i ansiktet, ungefär så mycket slängde han upp huvudet. ;-) men efter lite jobb blev han världens bästa ponny vilket han fortfarande är, jag skrev ett sjumila långt blogginlägg på min gamla blogg om Potter, faktum är att jag tyckte om honom lika mycket som jag tycker om Bosse, dom två har varit väldigt speciella... 
Han har sån humor Potter, man kan lixom skämta med honom på något sett. Hahaha svårt att förklara!
Axelina